Gud vad jag ar trott idag! Jag vill bara ga tillbaka till sangen och sova men laget ar ju sa att jag inte helt kan de. De finns massor att gora idag, jag orkade aldrig igar att fixa bilen, de skall annu packas ner alla dem sista sakerna sa som makens rakapparat, laddare till telefoner, mitt smink och harfon mm.

De skall aven ringas till forsakringsbolag hit och dit, de skall betalas rakningar, forbereda for imorgon genom att packa ut sa mycket som mojligt sa man slipper stressa med de.

Men tur ar val att vi stadade hela lagenheten, vattnade blommorna, har atit upp alla rester i kylskapet sa inget star och blir gammalt under var resa. Allt ar verkligen tvattat, till och med duschdrapperiet!

Dagen borjar tidigt med tvattid och den kommer vara hela dagen lang. Allt skall tvattas, klader, huset, bilen, ja bilen skall fa en riktig omgang infor den langa resan. De skall packas klart och de skall bakas lite till, de skall handlas till den turkiska ratt mamma har onskat pa julbordet.

Men hur allt detta skall handa idag de ar annu lite osakert for migranen gor sig starkt pamind...

Idag har jag tagit tag i mig sjalv och borjat med bakning av julgodiset. Jag tackar min man sa otroligt mycket for att han har diskat mellan varven! Om han inte hade gjort de sa hade jag legat i sangen och varit halft dod eller bara avslutat mitt i baket.

Jag satsar som vanligt pa att baka nya saker med nya smaker, i ar har de blivit inriktning pa lite frashare smaker. Bland annat blir de snobollar med lime, chokladfikon med russin, kokoschoklad, weinernougat och eventuellt marshmallows om jag vagar mig pa de.

                    Chokladfikon med russin                                   Snobollar med lime

Ett rop ut i tomma intet... Jag lever, jag finns har och livet gar framat i en vagrattbana. Just nu i mitt liv kraver jag enormt support fran mina nara och kara, mitt liv har varit enormt oroligt detta ar. Till och med arbetsformedlingen sager att jag inte far soka jobb foren jag mar bra igen pa grund av de erfarenheter jag tagit del av inom jobbvarlden.

Men jag lever och jag ar har! Jag forsoker att diska, stada och halla humoret uppe gemtemot min man. Detta infinner sig bland den inre panik och stress jag har i denna kropp.

Min kara mage har nu blivit av med den resistenta Campylobakter bakterie som har skadat mig sedan april, att jag haft dem jobb jag haft har gjort detta betydligt varre. Nu nar kroppen kan borja slappna av och borja aterstalla sig sa gar jag har med svagt immunforsvar och jag har bade haft svampinfektion, blod rinnande fran analoppning, illamende, muskelvark och nu en forkylning passande innan jul. Livet e bra harligt!

Ja detta ar ett litet utelamnade fran min sida men Hallaaaa... jag behover Er nu!