Efter en morgon med massa tvatt av vinterjackor, sangklader och de sista kladerna innan resan, ja da tog vi fikakorgen med oss ut i den underbara varsolan och myste pa banken!

Nagra andra hade ocksa dragit sig ut i finvadret, en dam som solade toppless och en kurdfamilj som grillade.

De gar inte bra nu. De ar sa dar mycke kanslor i kroppen igen. Dem vill bara ut i frustration!

Jag gar har dag ut och dag in utan ett jobb. Jag tar hand om lagenheter. Lagar maten och haller i ekonomin. Maken haller i diskningen dock. Men jag gar har och gor allt och han sitter pa arslet i soffan och lasas att han pluggar men han sitter pa fordomda facebook, msn and so on och pratar med sina vanner. Istallet kunde han ju faktiskt ta o lyfta arslet och visa intresse i att plocka upp sina illaluktande strumpor eller dammsuga, ja typ allt hade varit en positive insyn. Kanske han hada bara behovt upskatta allt vad jag gor! Att man kunde fa hora ''Oh alskling den har maten var jattegod'' eller ''Honey, du ar verkligen snygg, sexig och vacker idag!'' Gud vad jag onskar att de skulle handa...men inte da.

Igar blev jag sa trott pa han sa de va inte sant. Vi vaknade supertidigt (kl 7) som vanligt utan nagon anledning. Tvattid mellan 10-14 och eftersom han ar helt okapabel till att tvatta trots hans tekniska sinne sa far jag ta de roliga. Mellan dem forsta maskinerna sa forsoker vi bryta sonder var ena cykels las da de har rostatsonder under vinter, resultat - vi kom ingen vart. Nar andra maskinen var intycket sa var jag tvungen att skynda upp for att fixa lunch for de hade inte min man tankt pa da han bara tankte pa sin andra fru, Datalina.

Sa jag star dar lagar mat, ruskar mattor, dammsuger och blir tvungen att springa ner for att hanta hans javla kalsonger for han har bara 6 sa de raker inte en hel vecka och vagrar kopa fler. Nar allt de ar klart ja da drar han bara! Ja visst han skulle till skolan och de ar viktigt men han kunde faktiskt ha atit och hjalpt till! Nej hans reaktion var den att jag ar bossen som vanligt och skiter i vad han tycker och tanker. Jag ar inte hans mamma, jag ar hans fru och vi skall hjalpa och alska varanadra tills doden skiljer oss at.

Pa eftermiddagen sa skulle han mota sin handledare pa arbetsformedlingen. Och eftersom han inte fattar vad dem menar och bara sitter dar som ett fann och inte fragar om saker sa ar jag tvungen att folja med for att sedan kunna hjalpa han att ga vidare. Men nar vi sitter dar da far vi reda pa att hon ar sjuk och jag har da gatt hela vagen fran varberga in till centrum for hans skull. Pa vagen tillbaka hade jag sjuk ont i fotterna och sa frustrerad sa jag sa inte ett ord till han pa hela vagen tillbaka.

Val hemma sa slangde jag fram hans lunch pa bordet och han at inte ett dugg. Sa respektlost! Jag vet att han ar hungrig och jag har stat och lagat mat i all kalabalik och sa ater han inte. Gud alltsa!

Idag har vi vart lite si och sa, jag har stressat ivag till arbetsformedlingen for min raknings skull.

Sen hem fort som fan och sen ivag till ICA for att handla varor till dagens lunch och nar jag kommer hem star han och lagar mat med dem ingredienser som vi skulle ha till middag. Och jag hade gjort klart for han vad som stod pa menyn idag redan innan han gick till skolan, sa han visste precis vad jag skulle laga. Och anda star han dar och lagar ''fel'' mat! Jag vill bara grata!
Sa de jag gor ar att tar den maten som han vagrade ata igar och varmer upp, jag skiter i hans mat och inte vantar jag pa att hans mat blev klar sa vi kunde ata tillsammans, nej atan jag satter mig och bara ater och njter av min mat.

Nej min man maste lara sig att ta hand om sig sjalv. Han kan inte ens smora sina egna vartor utan de maste jag gora morgon och kvall.

Gud detta var inte bra! Kanske jag inte skulle ha berattat allt detta men de var bara tvunget att komma ut pa ett eller annat vis och da jag inte far sitta vid datan av min man sa blir de inte mycket bloggande. Sa jag har senaste tiden borjat springa av mig skiten. Tack for luften!