De gar inte bra nu. De ar sa dar mycke kanslor i kroppen igen. Dem vill bara ut i frustration!

Jag gar har dag ut och dag in utan ett jobb. Jag tar hand om lagenheter. Lagar maten och haller i ekonomin. Maken haller i diskningen dock. Men jag gar har och gor allt och han sitter pa arslet i soffan och lasas att han pluggar men han sitter pa fordomda facebook, msn and so on och pratar med sina vanner. Istallet kunde han ju faktiskt ta o lyfta arslet och visa intresse i att plocka upp sina illaluktande strumpor eller dammsuga, ja typ allt hade varit en positive insyn. Kanske han hada bara behovt upskatta allt vad jag gor! Att man kunde fa hora ''Oh alskling den har maten var jattegod'' eller ''Honey, du ar verkligen snygg, sexig och vacker idag!'' Gud vad jag onskar att de skulle handa...men inte da.

Igar blev jag sa trott pa han sa de va inte sant. Vi vaknade supertidigt (kl 7) som vanligt utan nagon anledning. Tvattid mellan 10-14 och eftersom han ar helt okapabel till att tvatta trots hans tekniska sinne sa far jag ta de roliga. Mellan dem forsta maskinerna sa forsoker vi bryta sonder var ena cykels las da de har rostatsonder under vinter, resultat - vi kom ingen vart. Nar andra maskinen var intycket sa var jag tvungen att skynda upp for att fixa lunch for de hade inte min man tankt pa da han bara tankte pa sin andra fru, Datalina.

Sa jag star dar lagar mat, ruskar mattor, dammsuger och blir tvungen att springa ner for att hanta hans javla kalsonger for han har bara 6 sa de raker inte en hel vecka och vagrar kopa fler. Nar allt de ar klart ja da drar han bara! Ja visst han skulle till skolan och de ar viktigt men han kunde faktiskt ha atit och hjalpt till! Nej hans reaktion var den att jag ar bossen som vanligt och skiter i vad han tycker och tanker. Jag ar inte hans mamma, jag ar hans fru och vi skall hjalpa och alska varanadra tills doden skiljer oss at.

Pa eftermiddagen sa skulle han mota sin handledare pa arbetsformedlingen. Och eftersom han inte fattar vad dem menar och bara sitter dar som ett fann och inte fragar om saker sa ar jag tvungen att folja med for att sedan kunna hjalpa han att ga vidare. Men nar vi sitter dar da far vi reda pa att hon ar sjuk och jag har da gatt hela vagen fran varberga in till centrum for hans skull. Pa vagen tillbaka hade jag sjuk ont i fotterna och sa frustrerad sa jag sa inte ett ord till han pa hela vagen tillbaka.

Val hemma sa slangde jag fram hans lunch pa bordet och han at inte ett dugg. Sa respektlost! Jag vet att han ar hungrig och jag har stat och lagat mat i all kalabalik och sa ater han inte. Gud alltsa!

Idag har vi vart lite si och sa, jag har stressat ivag till arbetsformedlingen for min raknings skull.

Sen hem fort som fan och sen ivag till ICA for att handla varor till dagens lunch och nar jag kommer hem star han och lagar mat med dem ingredienser som vi skulle ha till middag. Och jag hade gjort klart for han vad som stod pa menyn idag redan innan han gick till skolan, sa han visste precis vad jag skulle laga. Och anda star han dar och lagar ''fel'' mat! Jag vill bara grata!
Sa de jag gor ar att tar den maten som han vagrade ata igar och varmer upp, jag skiter i hans mat och inte vantar jag pa att hans mat blev klar sa vi kunde ata tillsammans, nej atan jag satter mig och bara ater och njter av min mat.

Nej min man maste lara sig att ta hand om sig sjalv. Han kan inte ens smora sina egna vartor utan de maste jag gora morgon och kvall.

Gud detta var inte bra! Kanske jag inte skulle ha berattat allt detta men de var bara tvunget att komma ut pa ett eller annat vis och da jag inte far sitta vid datan av min man sa blir de inte mycket bloggande. Sa jag har senaste tiden borjat springa av mig skiten. Tack for luften!

 

Maria

21 mars 2012 14:28

Måste bara tacka för att du skrev detta inlägg =) Ibland tror jag att det bara är min karl som inte visar någon typ av uppskattning och aldrig ger komplimanger. Jag måste också ta hand om honom som ett barn ibland så känner igen mig verkligen i ditt inlägg. Enda skillnaden är väl att min jobbar som ett as. Ses dem 27:e!

http://www.visnelikiz.blogspot.com

Kristin

21 mars 2012 14:53

Ja, de hade vart en stor fordel om jag hade ett jobb sa vi kom ifran varandra sa vi kunde langta efter varan lite. Att verkligen sitta dar pa jobbet den sista timmen och verkligen kanna de dar pirret i magen att man snart ar hemma vid sin alskade!

 

Anna Özkan

21 mars 2012 15:09

Skönt att fler har samma problem. Jag får också ta allt förutom disken. Snöskottning och gräsklippning är också hans grej men inte varje dag direkt och jag gör dessa sysslor ibland också + ta hand om sonen. Phu. Sen fattar han inte varför jag är sur... Gubbar!! Ta hand om dig.

Kristin

22 mars 2012 09:16

Ja, de ar inte kul! Min man vill inte ha barn for han tycker jag inte e redo. Men eftersom jag redan har en son i trotsaldern...sa kanske vi inte behover ha barn. :D

 

Karin

22 mars 2012 09:10

Åh jag känner så igen mig!! Speciellt det där med maten. Hinner man bli lite osams innan middagen är serverad så ska den inte ätas. Nej då är man inte hungrig längre! som trotsiga treåringar är dom våra kära turkar ibland!!!

Kristin

22 mars 2012 09:13

Skojar du, de kanns verkligen som man ar en smabarns mamma! Min man hade gatt till en kompis och snyltat till sig lunch. O de gjorde ju saken mycket battre... :/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag varit duktig och bakat bröd, denna gången blev det ett pumpa och valnötsbröd.   ...

Gud imorgon är sista dagen innan helg och gud så skönt de skall bli. De blir en helg med massa städande och solande. Allt skall fixas innan vi flyttar på onsdag! Så nästa vecka blir tuff för när vi har flyttat skall de tapetseras, möbleras och städas...

Sitter på balkongen i solstolen med blå händer. För på förmiddagen var vi i skogen och plockade blåbär. Första gången för Gökhan men han var ändå snabbare än mig på att plocka. Letade efter svamp också men de var inte lika lyckat....